Nästintill hela dagen spenderades i stan. Skansen var inte så farligt ändå, och efteråt drev jag, Saga & Jenny runt i stan en stund, för att sätta oss på ett café. Min lilla prick till pojkvän såg vi också, dock såg inte han oss. Jag följde i alla fall med honom & hans familj sen, för att leta efter kläder åt mig till den 27e, då jag ska på bröllop. Jag har aldrig haft det så jobbigt i hela mitt liv! Inte nog med att jag hade v ä r l d e n s ful-dag, utan det fanns ju nästan ingenting fint heller. När jag var nära till gråten och skulle åka hem så förstod jag hur töntig jag var. Hela tiden hade Jonte sagt till mig att han tyckte jag var jättefin, men jag lade döva örat till. Han försökte verkligen göra mig glad, men det gick ju inte så bra, med min negativa inställning... Efter att jag förstått hur irriterande jag faktiskt hade betett mig, så hade vi det hur mysigt som helst. Ibland är jag bara för trög. Älskar min pojkvän som alltid får mig att skratta, när jag låter honom förstås♥ Puss på att jag bara har känt sötnosen i ett halvår, när det känns som ett helt liv. Han vet hur jag fungerar, och jag känner densamma angående honom. Den tryggheten, det är det skönaste som finns. Jag har aldrig känt såhär för någon annan förut..♥